Artist: Lånad Tid
Album: Vii
Genre: Visrock

”Jag är så trött på att hata dig”, sjunger Martin.
Så enkelt, men ändå så talande. 

Vii är inte en skiva för dig som gillar kryptiskt poetiska ord inlindade i vackra meningar som kan betyda det man vill att de ska betyda. På Vii sjunger Martin Olsson precis det han känner och precis det han menar. Ärligheten är brutal men är också det som lyfter hela skivan. Hade inte Martin lämnat ut hela sig själv hade inte Vii varit något särskilt. Den hade varit en vissamling i mängden och oskarshamnssonen bakom psedonymen Lånad Tid hade inte blivit mycket mer än en sorgsen trubardursångare på stadens lokala pubar.

Skivan består av sju låtar betitlade efter de sju dödssynderna. Jag tycker inte bara att det är en oerhört stilfull detalj, utan det är något som Martin verkligen tänkt igenom och byggt upp sina låtar kring. När man befinner sig mitt i crescendot av skivans sista och bästa låt Lättja slår det en hur fasansfullt ont kärlek kan göra och hur en relation kan gå från att vara helt fantastisk till att bli en förvirrad och plågad resa genom de sju synderna. ”Jag är så trött på att hata dig”, sjunger Martin. Så enkelt, men ändå så talande. Har man kommit dit har man kommit långt, och någonstans kan jag inte låta bli att hoppas att nästa skiva kommer kretsa kring ett mer muntert tema. Olycklig kärlek är alltid tacksamt att skriva låtar om, men man får inte glömma bort att det står en riktig människa med riktiga känslor bakom.